Med känsla för den digitala världen

October 26, 2016

I tisdags vann KITs Thomas Arnroth pris som Årets journalist på Tidskriftsgalan. Förutom att vi är löjligt stolta vill vi förstås veta: hur kunde det gå så här bra? Och i vilken mån ska vi tacka KIT för framgången?

– Låt mig säga så här: Det finns inte ett skitjobb jag inte har gjort.

Efter 30 år som frilansande journalist har Thomas Arnroth hunnit göra i princip allt. Mest känd har han blivit som spelexpert, men faktum kvarstår: han har gjort det mesta, hos de flesta. Och som många andra frilansande journalister kan han vittna om har det inte alltid varit helt enkelt. 

– Man måste passa in i en mall. Även om man vet i sig själv att man bär på andra historier är det väldigt svårt att få utrymme för att göra annat än att leverera sina 3000 tecken och två faktarutor i tid. Ingen vill betala dig för att skriva mer komplicerade jobb.

Så varför överhuvudtaget välja frilanslivet?

– Jag ville vara fri, och det får man ju till viss mån. Men problemet med frilansandet är att man är fri, men samtidigt allas slav. Man får inte ha en dålig dag.

Valde bort sociala medier

Det kanske inte är vad man förväntar sig av en KIT-skribent, men under många år valde Thomas medvetet bort sociala medier. De nya digitala arenorna snodde helt enkelt för mycket av hans tid. Till sist började han dock så smått nosa på Twitter eftersom plattformen hade blivit allt viktigare inom speljournalistiken. Där kom han snabbt till insikt om hur digitaliseringen hade drabbat mediabranschen och journalistiken. Själv blev han lockad av den nya världen, möjligheten att kunna berätta saker på nya sätt.

– Men när jag hade insett det märkte jag också att många av dem jag jobbade för inte alls hade förstått vad som höll på att hända. De såg inte hur utsatt journalistiken var och hade inte ens börjat göra det mest basala jobbet för att hänga med.

Thomas har gjort alla möjliga jobb. Här med Fredag den 13e-mask.

I samma veva fick han upp ögonen för KIT. 

– Jag fattade i och för sig inte alls vad KIT var, men jag pratade lite på Twitter med en av grundarna, Fredrik Strömberg, och han satte mig i kontakt med chefredaktören Robert Brännström.

När mötet väl var bokat kom paniken.

– Det slog mig plötsligt att man ju inte kan komma till KIT och säga att man inte finns på sociala medier!

Thomas upprättade raskt profiler på både Facebook och Instagram.

– Så när Robert frågade om jag var aktiv på sociala medier kunde jag ju faktiskt ärligt säga att min aktivitet på Facebook hade ökat lite. 

Tycke uppstod mellan parterna och så småningom skulle anställningsvillkor diskuteras. En munter tillställning för den gamle frilansaren.

– Jag minns att när Robert sade något om “sjukförmåner” så började jag fnittra. Han var tvungen att backa tillbaka och läsa det igen, jag hade ju aldrig haft sjukförmåner i hela mitt liv. 

Fick plötsligt springa fritt

Att komma till KIT beskriver Thomas som att vara ett instängt djur som plötsligt fick springa fritt. Med sig till KIT tog han till exempel några artikelidéer han hade burit på länge.

– Jag hade tänkt känna på dem lite försiktigt, men när Robert gick igång på allihop så kände jag bara att “nu sticker jag”. Jag bara körde. 

På kort tid drog han loss den första intervjun med Tjock-Steffe på sex år. Han skrev om en självmordspakt som gick fel, om datorspelsberoende och han berättade den mörka historien om K1-fightern Martin Holm.

Att få jobba helt digitalt passade Thomas utmärkt.

– Det är fantastiskt att inte behöva ta någon hänsyn. Inte till papperstidningar, inte ens till nån sajt. Jag behöver bara bry mig om själva historien och hur jag ska berätta den för att folk ska vilja läsa.

Det berättande han utvecklat präglas av en ödmjukhet inför både historien och läsaren, men också inför själva plattformen.

– När man jobbar på internet måste man förstå att det alltid finns människor som kan mer och vet mer. Mitt sätt att hantera det är att vara ödmjuk, men också transparent. Jag har sällan en vinkel klar när jag börjar, utan jag börjar hellre med en fråga eller ett intresse. Som när jag skrev om näthat. Jag visste att jag ville veta mer om det, hur stort det är, hur det egentligen funkar – men jag hade ingen aning om var jag skulle landa.

Hur stor roll i din utveckling spelar KIT, tror du?

– Det kanske låter köpt men utan KIT hade jag inte kunnat göra det här. Robert Brännström sade igår att det är minst 95% jag och sen lite KIT, men jag håller inte med. Det är snarare 60% eller 70% jag. Resten är KIT. 

Hey, want to know more about Story Engine?

Contact us and we'll tell you all about it!

By providing us with your contact information you give us permission to store your details. You can also choose to subscribe to our newsletter. All handling of personal data will be done in accordance with our privacy policy.
Thank you! Your submission has been received!
Oops! Something went wrong while submitting the form

recent posts